Dags att vakna

dags att vaknaDet är sent fredag kväll när det här skrivs. Under lördagen vet jag att det kommer bli lite uppmärksamhet riktat hitåt – därför följer nu en nulägesrapport.

emilnilsen.se
Sidan är under omarbetning, från grunden, och den här gången gör jag det inte själv. Den nya, som kommer vara mycket mer än en blogg, kommer under februari att finnas på den här adressen.

Föreläsningar
Den grundläggande föreläsningen med syfte att förklara och därmed öka förståelsen för ADHD är klar, den är bra, den ska ut på turné och det kommer inom en snart framtid släppas datum för ytterligare en öppen föreläsning i Leksand. En andra, lite smalare, föreläsning är under slutbearbetning.

Bloggen
Jag kommer fortsätta blogga, men inte bara om ADHD. Det finns mycket jag vill få ur mig och jag vet att mina texter fungerar bäst när det får flöda fritt utan begränsningar i form av beställda vinklar eller utrymme i print.

Krönikor
De texter som handlar uteslutande om ADHD kommer publiceras som krönikor där det är lämpligt men självklart också dyka upp här på emilnilsen.se

Filmer
Det här är nog mitt mest spännande projekt just nu. 10 stycken filmer runt 10 minuter där jag går in djupare på punkter som av tidsmässiga skäl avhandlas rätt snabbt i föreläsningen. Det kan till exempel vara en genomgång av de appar jag använder för att ta mig igenom dagarna. Dessa filmer produceras under sommaren och kommer under hösten.

Privatläget
Jag kör heltid på Leksands IF och vi väntar vårt andra barn – hade jag inte haft en högoktanig ADHD-hjärna hade jag aldrig kunnat köra den här siten samtidigt.

 

Mat mitt i bushen


Efter 18 mil på vägarna har vi nu kommit fram till Tharaka där vi ska tillbringa ett par dagar. Nu är det dags för mat. Ris, bönor, kål, spenat och ett fantastiskt bröd. 

“Skaka kläder och skor imorgon innan du tar på dig dom. Skorpinionerna du vet…”

Jo tack. Nu vet jag. Sover nog med skorna på. 

Nu planeras morgondagen som kommer inledas med en simtur i poolen och fortsätta med äventyr här i buschen. 

Men nu blir det en stunds avkoppling i baren tillsammans med gänget från Linas matkasse. Sen redigera videoblogg för att avsluta dagen med att krypa ner i sängen med skorpinionerna och andra kryp. 

Dagens tidning 


Vi gjorde rätt som tog oss bort från demonstrationen igår. Minst tre stycken har dött som följd av sammandrabbningar mellan boende och polis. 

Idag lämnar vi Nairobi för färd norrut. Det är lite oklart om vi kommer korsa ekvatorn. Det beror på vilken rutt vi tar och det i sin tur beror på vägarnas skick. 

Förhoppningsvis har vi tillräckligt bra uppkoppling för att sända live från bilen om ett par timmar.

Nu är det dags för frukost. 

Flightinfo

Risken är överhängande att det inte är många fler än min far som bryr sig. Men eftersom jag och han är rätt lika och gärna följer kamraters resa via Flightradar24.com så kommer här flightnummren jag kommer åka på under den här resan. 

Arlanda – Qatar: QR172

Qatar – Nairobi QR1335

Nairobi – Qatar QR1336

Qatar – Arlanda QR167

Med reservation för att min erfarenhet av resebyrån Zetterlunds gör att jag är osäker på exakt vilka plan vi kommer komma med på 😀

Just nu sitter jag på Legends i Leksand och fyller veckans kvot av svensk mat. Överfyller är nog rätt ord – jag har ingen aning om vad det kommer bli för mat i veckan och hur min kropp kommer reagera.

Det finns ju lite kropp att ta av, men jag har tid innan tåget och tar tillfället i akt. 

Orka bo på landet

brändan

Många av er har garanterat fått höra det, några av er har med all säkerhet sagt det, nån har tagit tiden att försöka förklara för någon som ändå inte vill förstå.

– Hur kan ni bo där ute på landet?

Jag bor i Djura, ett samhälle några mil söder om Leksand. Det finns en kyrka, men ingen affär. Det finns en midsommarstång men ingen bensinmack. Det finns en stor hockeyrink utanför skolan, men den får man skotta själv om man vill spela.

Men vi har något viktigt, något som vi delar med de närliggande byarna, vi har folk som bor här. Människor som vill bo här, just här och som klarar sig utan affär, mack och ismaskin. Det innebär ett visst mått av logistik och planering – men jag måste använda mer logistik och planering när jag ska ta mig levande genom trafiken vid Skanstull när jag hälsar på goda vänner i huvudstaden.

Det här är inte för alla – det ska jag villigt erkänna. Det finns de som drömmer om livet på landet som inte blir långvariga. Likväl finns det sådana som flyttar till stan som kommer tillbaka ganska fort. Idag fick jag ett kvitto på att jag valt rätt som valt att bo där jag bor.

Vi har en dotter som precis blivit elva månader. Nu har hon åkt på sin första förkylning med tillhörande attribut i form av bland annat en feber som inte riktigt vill ge sig. Efter att ha läst på allt som går konstaterar jag och min sambo att vi nog skulle behöva ta tempen på henne. Vi har klarat oss bra utan febertermometer de första elva månaderna men nu blev det lite bråttom. I och med att det är röd dag i dag, och klockan var en bit efter fem, så var alternativet att antingen låna en eller sätta av mot Borlänge där affärerna har öppet lite längre även på röda dagar.

Jag la ut en förfrågan på facebook om det fanns någon i närheten som kunde låna ut en termometer över natten. Det dröjde inte länge innan jag fick svar – men inte det svaret jag trodde. Den som svarade var underbara Johanna som driver Lloyds apotek på Hjultorget i Insjön.

”Är det akut?”

Ja vad svarar man som relativt färsk pappa på det när dottern är varm som en kamin. Ja, typ, det är inte ambulansakut men vi är lite oroliga.

”Jag cyklar ner till apoteket och öppnar för dig, vi ses vid halv sex”

Cyklar ner, i det här fallet, innebar en bit över en mil på mountainbikevägar. Jag försökte uttrycka min tacksamhet efter inköpet. Jag blev till och med medlem i någon slags kundklubb – vilket jag vanligtvis försöker undvika så gott jag kan. Och det är liksom ingen fråga vilket apotek som kommer få sälja resorb och huvudvärkskarameller åt mig och min familj från och med nu.

Det kanske fungerar så även i den stora staden, det vet jag ju inte. Men jag vet att det fungerar så här. Vi har alla varit med om att vår planering och våra försök till logistiskt tänkande har fallerat – därför har vi nära till hands att hjälpa våra vänner, grannar och i det här fallet – bekanta som man pratat med kanske en handfull gånger tidigare.

När jag satt i bilen hem tittade jag på den nyinköpta termomtern och hade fullt upp med att hålla tillbaka tårarna. Jag slog på radion och lyssnade på ett väldigt bra program på P1 om integration, när programmet var slut klingade en klassisk låt i hörlurarna. Den ackompanjerade mina känslor på ett ypperligt sätt när jag svängde av riksvägen in mot Djura. Jag använde in smartphone för att kolla vad låten heter.

Den heter Skänklåt från Floda. Där kan man också bo, om man väljer det själv – och inser att på landsbygden så bor vi tillsammans, om än i olika hus och byar.