Flightinfo

Risken är överhängande att det inte är många fler än min far som bryr sig. Men eftersom jag och han är rätt lika och gärna följer kamraters resa via Flightradar24.com så kommer här flightnummren jag kommer åka på under den här resan. 

Arlanda – Qatar: QR172

Qatar – Nairobi QR1335

Nairobi – Qatar QR1336

Qatar – Arlanda QR167

Med reservation för att min erfarenhet av resebyrån Zetterlunds gör att jag är osäker på exakt vilka plan vi kommer komma med på 😀

Just nu sitter jag på Legends i Leksand och fyller veckans kvot av svensk mat. Överfyller är nog rätt ord – jag har ingen aning om vad det kommer bli för mat i veckan och hur min kropp kommer reagera.

Det finns ju lite kropp att ta av, men jag har tid innan tåget och tar tillfället i akt. 

Lägesrapport

föreläsaren

Föreläsning tisdag, föreläsning torsdag, ny föreläsning inbokad idag fredag och avslutningsvis flyg till Kenya lördag. Det här är utan tvekan en av det mest intensiva veckorna jag haft som företagare. Jag får in en del frågor om vad som är på gång och tänkte försöka besvara dessa här.

Föreläsningar
Planen var att min föreläsning om adhd skulle ha premiär i torsdags, en plan som inte höll. När jag gick ut med vad den skulle handla om och när den skulle hållas fick jag en förfrågan om att köra den redan i tisdags. Jag tackade ja och det han bli natt mellan måndag och tisdag innan jag var nöjd och stängde sparade manusfilen på datorn för att försöka sova. Redan i sängen fick jag idéer på saker jag kunde lägga till och när jag läste igenom manuset på tisdag morgon gillade jag det inte alls.

Med minsta möjliga marginal hann jag skriva om det och sätta mig i bilen norrut. Det gick över förväntan – men likväl var jag jättenervös inför veckans andra vända, som alltså gick av stapeln i torsdags. Med mer än dubbelt så många åhörare lyckades jag – trots rejäl ångestpeak strax innan jag gick upp – leverera en gång till.

Det har kommit in ett par frågor om jag inte skulle kunna köra en öppen föreläsning på kvällstid. Det är klart jag kan göra det. Tisdag 7/6 klockan 19:00 åker vi igen. Även denna gång på Leksands Folkhögskola. Jag vill passa på att tacka all personal på skolan som verkligen har gjort både det lilla och stora extra för att jag skulle kunna prestera i torsdags. Det kommer jag aldrig glömma. Facebook-eventet för den föreläsningen hittar ni här. Det kostar 100 kronor och det går bra att betala på plats, kontant eller med swish.

 

Next stop: Africa
På lördag eftermiddag lyfter jag mot Kenya. Jag ska hänga med ett biståndsprojekt i en vecka och kommer rapportera därifrån här på bloggen och på min nystartade youtubekanal Emil hänger med. Hela idén är att jag ska gå in i det här med öppna ögon och utan förutfattade meningar. Därför har jag tillämpad det något udda konceptet strategisk okunskap. Jag har lyckats låta bli att läsa på om både landet, projektet och organisationen jag ska dit med – en ganska stor bedrift med tanke på den härliga kombinationen av nyfikenhet och dåligt impulskontroll jag är bestyckad med.

När det här skrivs är klockan 21:27 fredag kväll och jag har inte packat. Jag har inte ens tagit fram resväskan. Det finns ett embryo till en plan för vad jag ska ha med mig. Men framför allt finns det en trötthet kombinerat med tilltagande resfeber. Lösningen på detta är tidigt sängläge så får jag lösa packningen imorgon. Bara tankarna på att det här är sista natten i min egen säng på över en vecka gör att jag kommer njuta extra av tryggheten här hemma.

För imorgon kväll sover jag på planet, och dagen efter det är det touchdown i Kenya. Häng med här på bloggen och glöm inte att prenumerera på youtubekanalen så får du se rapporterna från resan först av alla.

Orka bo på landet

brändan

Många av er har garanterat fått höra det, några av er har med all säkerhet sagt det, nån har tagit tiden att försöka förklara för någon som ändå inte vill förstå.

– Hur kan ni bo där ute på landet?

Jag bor i Djura, ett samhälle några mil söder om Leksand. Det finns en kyrka, men ingen affär. Det finns en midsommarstång men ingen bensinmack. Det finns en stor hockeyrink utanför skolan, men den får man skotta själv om man vill spela.

Men vi har något viktigt, något som vi delar med de närliggande byarna, vi har folk som bor här. Människor som vill bo här, just här och som klarar sig utan affär, mack och ismaskin. Det innebär ett visst mått av logistik och planering – men jag måste använda mer logistik och planering när jag ska ta mig levande genom trafiken vid Skanstull när jag hälsar på goda vänner i huvudstaden.

Det här är inte för alla – det ska jag villigt erkänna. Det finns de som drömmer om livet på landet som inte blir långvariga. Likväl finns det sådana som flyttar till stan som kommer tillbaka ganska fort. Idag fick jag ett kvitto på att jag valt rätt som valt att bo där jag bor.

Vi har en dotter som precis blivit elva månader. Nu har hon åkt på sin första förkylning med tillhörande attribut i form av bland annat en feber som inte riktigt vill ge sig. Efter att ha läst på allt som går konstaterar jag och min sambo att vi nog skulle behöva ta tempen på henne. Vi har klarat oss bra utan febertermometer de första elva månaderna men nu blev det lite bråttom. I och med att det är röd dag i dag, och klockan var en bit efter fem, så var alternativet att antingen låna en eller sätta av mot Borlänge där affärerna har öppet lite längre även på röda dagar.

Jag la ut en förfrågan på facebook om det fanns någon i närheten som kunde låna ut en termometer över natten. Det dröjde inte länge innan jag fick svar – men inte det svaret jag trodde. Den som svarade var underbara Johanna som driver Lloyds apotek på Hjultorget i Insjön.

”Är det akut?”

Ja vad svarar man som relativt färsk pappa på det när dottern är varm som en kamin. Ja, typ, det är inte ambulansakut men vi är lite oroliga.

”Jag cyklar ner till apoteket och öppnar för dig, vi ses vid halv sex”

Cyklar ner, i det här fallet, innebar en bit över en mil på mountainbikevägar. Jag försökte uttrycka min tacksamhet efter inköpet. Jag blev till och med medlem i någon slags kundklubb – vilket jag vanligtvis försöker undvika så gott jag kan. Och det är liksom ingen fråga vilket apotek som kommer få sälja resorb och huvudvärkskarameller åt mig och min familj från och med nu.

Det kanske fungerar så även i den stora staden, det vet jag ju inte. Men jag vet att det fungerar så här. Vi har alla varit med om att vår planering och våra försök till logistiskt tänkande har fallerat – därför har vi nära till hands att hjälpa våra vänner, grannar och i det här fallet – bekanta som man pratat med kanske en handfull gånger tidigare.

När jag satt i bilen hem tittade jag på den nyinköpta termomtern och hade fullt upp med att hålla tillbaka tårarna. Jag slog på radion och lyssnade på ett väldigt bra program på P1 om integration, när programmet var slut klingade en klassisk låt i hörlurarna. Den ackompanjerade mina känslor på ett ypperligt sätt när jag svängde av riksvägen in mot Djura. Jag använde in smartphone för att kolla vad låten heter.

Den heter Skänklåt från Floda. Där kan man också bo, om man väljer det själv – och inser att på landsbygden så bor vi tillsammans, om än i olika hus och byar.

Jag dyker upp igen

emil dyker upp bred

Jag kunde inte hålla mig, det går helt enkelt inte. Sedan det sista blogginlägget i Emils LIF-blogg på dt.se skrevs förra våren har jag endast publicerats en ynka gång. Det var å andra sidan en krönika jag är väldigt nöjd med men det är ju på tok för lite. Jag har i ärlighetens namn skrivit en hel del annat men det har antingen lagts på hög, lagts på is eller varit utan mitt namn varken under eller över texten.

Nu har det gått så långt att hjärnan och fingrarna tävlar med benen om var det spritter mest – jag måste få ur mig min syn på livet och den bästa kanalen jag har är det här. Här är det endast jag som kan censurera mig själv och det är jag inte särskilt bra på. Det kan bli rätt spännande. Eller så blir det tråkigt och inga läsare alls. Framtiden får utvisa, jag är i alla fall tillbaka.

Det här blir med andra ord en dumpventil för min adhd-hjärna – vilket gör att det säkerligen kommer bli en ojämn frekvens. För att inte missa något är det lättast att gilla min sida på facebook, där kommer samtliga inlägg att länkas ut.

*

Förtydligande:
Det kommer inte bli en ny hockeyblogg – även om ämnet säkerligen kommer dyka upp.