Jag dyker upp igen

emil dyker upp bred

Jag kunde inte hålla mig, det går helt enkelt inte. Sedan det sista blogginlägget i Emils LIF-blogg på dt.se skrevs förra våren har jag endast publicerats en ynka gång. Det var å andra sidan en krönika jag är väldigt nöjd med men det är ju på tok för lite. Jag har i ärlighetens namn skrivit en hel del annat men det har antingen lagts på hög, lagts på is eller varit utan mitt namn varken under eller över texten.

Nu har det gått så långt att hjärnan och fingrarna tävlar med benen om var det spritter mest – jag måste få ur mig min syn på livet och den bästa kanalen jag har är det här. Här är det endast jag som kan censurera mig själv och det är jag inte särskilt bra på. Det kan bli rätt spännande. Eller så blir det tråkigt och inga läsare alls. Framtiden får utvisa, jag är i alla fall tillbaka.

Det här blir med andra ord en dumpventil för min adhd-hjärna – vilket gör att det säkerligen kommer bli en ojämn frekvens. För att inte missa något är det lättast att gilla min sida på facebook, där kommer samtliga inlägg att länkas ut.

*

Förtydligande:
Det kommer inte bli en ny hockeyblogg – även om ämnet säkerligen kommer dyka upp.